Mobil omslagsbild

När tiden liksom står stilla....

Ofta om kvällarna när jag gått till sängs, kommer vår yngsta katt Nisselina, 3 år, och vill gosa med mig. Hon lägger sig tillrätta på mitt bröst och stryker sitt ansikte gång efter annan mot min kind, tittar på mig och spinner högt. Jag klappar henne, vi mår så gott och det känns faktiskt som om tiden står stilla.
Det känns som om Nisselina vill tacka för dagen och önska god natt.

Detta ögonblick är guld värt. Då frisätter vi lugn- och ro-hormonet oxytocin, stressen tonas ner och välbefinnandet infinner sig.

 

 

Etiketter: livskvalitet

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar